30 september 2013

Oj.

Jag har varit väldigt dålig på att blogga det senaste halvåret (?).. Varför? Jag vet faktiskt inte - en blandning av lathet, ointressant liv & sommarjobb kanske? Men nu kanske jag kan komma igång igen.. Fast då kommer inläggen bara handla om mitt höst/julpyssel.. Det är det enda som jag tycker är intressant nu för tiden. Eller just det ja, har ju börjat nörda nagellack och sånt också.. Och har faktiskt lyckas hålla mina naglar "långa" i några veckor nu! Så kör mest på fransk manikyr i olika färger och former när jag målar naglarna. Känner mig faktiskt riktigt duktig ibland. Och så är jag ju LCHF-freak sen 28 juli, så alltså två månader på denna "dieten" nu, och shit va bra vi mår. Piggare, mättare längre, många kroppsliga åkommor har blivit bättre/försvunnit helt. Ja, livet leker. Och sist men inte minst: NU ÄR DET INTE ALLS LÅNGT KVAR TILLS VI DRAR TILL GEKÅS/ULLARED!!!!! Fasiken va mycket höst- och julsaker jag ska köpa där - 190 grejer är uppskrivna!

 











16 september 2013

Höstpyssel!

Att pyssla på beställning är inte alls fel! Jag blev så himla glad när jag fick förfrågan att dekorera några prydnadspumpor till en vän. Så det slutade helt enkelt med att jag nu sitter här med sex stycken pumpor som är färdigdekorerade, och fjorton stycken som bara väntar på deras tur! Ja, jag älskar detta. Älskar att folk gillar mina idéer, gillar det jag gör. Puss på mig själv för att jag är så jäkla duktig!


9 september 2013

.

Jag har så många idéer, hela telefonen & datorn är fulla med inspirerade bilder och hemsidor. Ja, det är så sjukt. Jag kan inte sluta googla. Jag kan inte sluta fundera ut fler saker att göra! Nu måste bara många av de sakerna jag behöver börja säljas i butikerna, och så måste jag åka till Gekås/Ullared och storshoppa massa pyssel och annat smått och gott. Jag längtar så mycket! Denna hösten och julen kommer bli full med glitter och blingbling! 

21 augusti 2013

Förbättring!


Ny tatuering!

Idag var jag på bästa Hootchie-Coo och gaddade mig! Och jäklar va nöjd jag är! Jag älskar den verkligen!



15 augusti 2013

Äntligen!

För fyra och ett halvt år sedan tatuerade jag in min brud på armen, och efter dessa år så har hon tappat en del färg och jävligt mycket personlighet. Så om mindre än en vecka är det dags att piffa upp henne igen! Helt underbart!




13 augusti 2013

2 augusti 2013

Dag 5 - 130801

Frukost: Två kokta ägg, räkor och majonnäs.

Lunch: Gårdagens middag: Tacos.

Middag: Kyckling i ugn, blomkålsris och hemmagjord currysås.

Dag 4 - 130731

Frukost: Två kokta ägg, varmrökt lax, räkor och majonnäs.

Lunch: Gårdagens middag: Grillad kyckling, sallad och hemmagjord vitlökssås/dressing.

Middag: Tacos, med salladsblad istället för bröd, hemmagjord tacokrydda, hemmagjord tacosås och hemmagjord vitlökssås.



30 juli 2013

Dag 3 - 130730

Frukost: Två kokta ägg, varmrökt lax och massa majonnäs!

Lunch: Gårdagens middag; kotletter, blomkålsmos och gräddsås.

Middag: Sallad, grillad kyckling och hemmagjord vitlökssås/dressing (crème fraîche 34%, majonnäs, vitlöksklyftor, fryst persilja, salt och peppar).

29 juli 2013

Dag 2 - 130729

Frukost: Tre stekta ägg & stekt bacon.

Lunch: Tunna kotletter med massa bearnaisesås och sallad (tomat, gurka, kruksallat, paprika, rödlök och fetaost). Och slängde även med några räkor (i lake) som fanns i kylen på jobbet. 

Middag: Kotletter, blomkålsmos, champinjon/gräddsås och fetaost.


72/102

Dag 1 - 130728

Frukost: Bacon-rödlök-och-fetaost-röra till frukost hos bror (en van lchf'are).

Lunch/middag: Hamburgare, dressing och grönsaker i stora salladsblad (alltså inget bröd alls!).


Detta höll vi oss mätta på hela dagen. Inget jävla socker som förstör.

24 juli 2013

Lycka!






17 maj 2013

Sommar!

Jag skickade och frågade bästa Millan om hon ville följa med och köpa en shaker (till vår superduperfestlighet nästa helg) och det ville hon såklart! Så vi möttes i stooooora Tanum, och vi både insåg snabbt hur jävla varmt det var - var det typ inte minusgrader förra veckan. Sjukt! Men så himla skönt att värmen äntligen kommer! Så vi vandrade i alla fall till affären och pratade om allt mellan himmel och pannkaka, sen så avslutade vi det hela med en glass i solen! Så himla gott och mysigt! Och att sedan när vi kommer hem få se en statusuppdatering från henne på Facebook där hon skriver att hon inte vara så här glad på flera år - och sen få reda på att jag är en stor del av det, känns så jäkla bra! Fina, bästa Millan! Hon förtjänar verkligen att må så bra! Jämt!


16 maj 2013

Dåtid.

Jag tänker ofta på hur dåligt jag mådde när jag var mellan 14 & 18 år (2004-2008). Fyra år av smärta. Ja, jag var alltså fjorton år första gången jag insåg att man kunde skada sig själv när man mådde psykiskt dåligt - jag var fjorton år och började riva mig på låren. Bara för att jag trodde allt var mitt fel när min dåvarande pojkvän (kille nr.1) blev arg/besviken för att han ville ligga, och det ville inte jag. Det var inte mitt fel. Man får säga nej. Man behöver inte vilja! Felet låg hos personen som blev arg. Och sedan, ungefär två månader senare, låg felet ännu en gång hos denna person.. denna person som var min första, riktiga kärlek - personen som skulle bli den första, av väldigt många, som lämnade det underbara beskedet till mig; "jag har varit otrogen".

Jag tror det var där som allt gick helt åt helvete. Det var där som jag insåg att kärleken inte är vacker, inte en dans på rosor eller rosa moln. Nej, där insåg jag, och skulle i flera år till inse, att kärleken är skit. Och att killar är svin. Men trots detta så försökte jag ju, om och om igen, att ha fungerade förhållanden - som alltid slutade exakt likadan. Helt åt helvete.

Så strax innan jag fyllde femton år (i slutet av 2004), så träffade jag kille nr.2 och blev självklart så sjukligt kär så det kunde bara sluta på ett sätt - och trots att min mamma ofta sa till mig att det inte är ett hälsosamt och lyckligt förhållande när man gråter efter varje telefonsamtal man haft med den är tillsammans med, så fortsatte jag att hoppas att allt skulle bli bra, att allt skulle ordna sig tillslut. Men när jag då redan insett man kunde gå från att riva sig på låren, till att skära sig med rakblad på armar, ben, rygg, mage osv, så såg alla förutom jag att detta var dödsdömt från första sekund. Jag skulle inte må bättre av detta, och det gjorde jag inte heller. Inte av att bli tillsammans, göra slut, bli tillsammans, göra slut. Inte av att bli mindfuckad hela dagarna (Med t.ex. sms som kunde börja så här; "Tänk att älska någon så mycket så att man skär in dens namn på sig" - det är inte friskt. Vi var inte friska. Ingen av oss). Inte av att jag skar mig, han skar sig, mina vänner skar sig. Alla skar sig. Inte av att ännu en gång få det underbara beskedet; "jag har varit otrogen". Och  verkligen inte av att ett år senare få redan på av min dåvarande bästa vän, att hon och denna killen legat med varandra bakom min rygg i ett halvårs tid. Ja, ljuvliga tider var det - kan ju också tillägga att denna "bästa" vän och jag inte pratade med varandra i ett år efter den fina lilla hemligheten kom fram.


Strax innan jag fyllde sexton år (i slutet av 2005), så var det dags att bli tillsammans med kille nr.3. På ett sätt så var det väldigt bra, för efter en tid så släppte jag kille nr.2 och all den smärta och mindfucking som det hade medfört sig, i ett av dom värsta åren i mitt liv. Men sen att kille nr.3 höll på med droger var ju en annan femma. Och att jag sedan blev gravid med honom, och att han inte ens ville vara med när gjorde abort, eller ens träffa mig när jag tyckte allting var jobbigt. Mest komiska var att kille nr.1 faktiskt var ett stort stöd för mig just då. Fruktansvärt bra att mitt ex hellre hjälpte mig och tröstade mig, än min egna pojkvän. Pinsamt. Och som ni kanske förstår så kommer denna historia om kille nr.3 också avslutas med det underbara beskedet; "jag har varit otrogen". MEN! Från en hyfsat säker källa så fick jag reda på att det inte räckte med bara en, två, tre, min bästa vän eller något sådant. Nej, han körde på utav bara den. Var det med sju, åtta eller t.o.m. nio andra brudar? Grattis, du vann priset "världens mognaste kille".

Men kille nr.3 ska faktiskt ha cred, för han gav mig ett ultimatum; han eller rakbladet. Och så sjukligt kär (ja, på den tiden var jag kär på ett sjukligt, jävligt ohälsosamt plan) som jag var i honom, så var det inte svårt att välja. Jag skar mig inte på nästan två månader.

Sen var det två egentligen helt oväsentliga killar (mitten av 2006), dom får inte ens varsitt kille+nummer..eftersom det var superkorta förhållanden som jag valde att avsluta, för att jag inte kände något speciellt för dom. Kanske för att förhållanden var alldeles för lugna?

Kille nr.4 (slutet av 2006/början av 2007) var många år äldre än mig, och våra psyken var nog aldrig riktigt hundra för förhållanden överhuvudtaget. Så detta förhållande slutade med att jag gjorde slut och han las in på psyket.

Kille nr.5 (mitten av 2007) var typ alkoholist. Och han gjorde faktiskt först slut på ett riktigt fin sätt, men andra gången vi var tillsammans så gjorde han slut genom att ge mig det underbara beskedet; "jag har varit otrogen" och kryddade upp det hela med att dunka mitt huvudet i väggen. Tre gånger. Det tackar jag så hjärtligt för.

Kille nr.6 (början av 2008) var jag inte ens tillsammans med, men han kan faktiskt få vara med här ändå. Bara för att han älskade att mindfucka/psyka ned mig (genom att t.ex. väldigt ofta påpeka vilken slampa jag var) och även att ta stryptag på mig. Fruktansvärt moget - framförallt när han var Så många år äldre än mig.

Kille nr.7 (2008-2009) - mitt dittills längsta förhållande, längre än ett år, och det avslutades självklart med det vackra, underbara beskedet; "jag har varit otrogen". Fast nej, han gav mig aldrig det beskedet. Det fick jag av gemensamma vänner.

Och strax innan kille nr.6 & nr.7 så slutade jag skära mig. Kanske för att jag mådde bättre? Kanske för att jag var för lat för att ta fram rakbladet och kladda runt? Kanske för att jag helt enkelt insåg att jag är fan bättre än dessa idioter. Bättre än falska, sviniga killar som älskar att trycka ned, att såra och även att slå tjejer.

Sen har vi min Micke. Min älskade finaste Micke 
(2010-nutid-framtid) <3 och han får inget kille+nummer, för han är inte bara ett nummer. Han är mitt allt, mina andetag, min lycka, min äkta kärlek, min bästa vän, min sambo, min glädje. Ja, han om någon har bevisat för mig att det finns äkta kärlek, att finns killar som inte är ute efter att bara såra och förstöra. Han är så jävla bäst! Och visst, vissa stunder kan jag tänka tillbaka och sakna den där sköna känslan som självskadandet gav, men det är inte värt det och i längden så är kärleken från M bättre än allt annat. Bättre än alla rakblad i hela världen.